Ernst och Viktorias familj

Ernst och Viktoria är min farfar och farmor. Föräldrar till min pappa Arne.
För att följa släkten bakåt klicka på respektive föräldrar ovan.

Vidare i släktträdet

  Viktorias föräldrar                                 Ernst föräldrar 

Ernst Roth och Viktoria Andersson

Klara Viktoria* f.Andersson	Ernst* Leonard Roth

Ernst Leonard Roth

*5 januari 1892 Sättersta + 29 mars 1926 Nikolai

Ernst föddes och växte upp på torpet Aronstaf i Sättersta församling. Han var son nummer tre i familjen och fick sedan fem yngre systrar.  Att växa upp i en syskonskara på ett torp innebar mycket arbete även för barnen. Pappan måste nog förutom att sköta torpet även göra dagsverken på gården Lida eller Svärdsbro. Vid 16 års ålder efter avslutad skolgång och konfirmation ska Ernst försörja sig själv. Som brukligt var på den här tiden arbetade man ett år i taget för en arbetsgivare. Ibland stannade man ytterligare ett år men oftast flyttade man vidare till nytt ställe. Så var det i alla fall för drängar och pigor som arbetade hos bönder. Ernst hade tydligen ett intresse för att arbeta med hästar. Det visar sig i de drängsysslor han anställs för. Ernst börjar sitt arbetsliv som stalldräng vid Svärdsbro i Sättersta 1908. Året därefter blir han kördräng vid Landshammar i Spelvik. Från 1910 till 1914 är han tillbaka som stalldräng på Svärsbro. I församlingsboken under den här perioden finns en notering om att han är inskriven till värnplikt 1913. 1914-15 är han "på socken skriven" i Sättersta församling. Antagligen gör han då sin värnplikt. Sättersta kyrka 10/11-15 flyttar han till Runtuna. Här börjar han arbeta som dräng på Kungsberga Lillgård. På gården finns pigan Klara Viktoria Andersson.

Lilla Kungsberga, Huvudbyggnaden	Drängstuga	Uthus

Fotograferat av mig 9/4 2017

Klara Viktoria f. Klasson

* 10 augusti 1892 i Stigtomta +  1968 Sankt Nicolai Nyköping

Viktoria är född och uppvuxen vid Brunnstugan i Stigtomta. Brunnstugan fungerar under 1880-talet och delvis på 90-talet som fattighus. Här bor Viktoria med sina föräldrar och några syskon. Antagligen under mycket knappa förhållanden. Föräldrarna har fått åtta barn före Viktoria varav bara tre överlevt barndomen.    Brunnstugan. Foto från Stigtomta hembygdsförening  Här ser vi två klassfoton från tidigt 1900-tal i Stigtomta. Kanske Viktoria eller något av hennes syskon finns med här.  Småskoleklass vid Stigtomta kyrkskola omkring 1900. Foto från Stigtomta hembygdsförening En bild med något större barn. Årtalet okänt. Foto från Stigtomta hembygdsförening I husförhör och församlingsböcker är barnen i en familj namngivna med förnamn tills de flyttar hemifrån då läggs efternamnet till. De sista decenierna på 1800-talet och i böjan på 1900-talet kan de här uppgifterna vara något förvirrande.  Det här är tiden, olika i olika landsdelar och församlingar, då man  böjar ärva  efternamnet efter den tidigare generationen. Tidigare använde man sig av patronymikon dvs. faderns första namn med tillägget son eller dotter. Viktoria har omväxlande skrivits V. Andersson och V. Klasson. När Viktoria är 15 år får hon börja tjäna som piga. Hon arbetar på olika gårdar i Stigtomta. Till att börja med ganska nära föräldrahemmet.1907-1908 var hon piga på Fyrsjö. Sedan två år på Rogsta och ett år på Starrlösa. Åter till Rogsta 1911. 1912 flyttar Viktoria till Vadsbro där hon arbetar på gården Katrineborg en kort tid men flyttar sedan vidare till Berga gård i Bogsta. Återkommer till Stigtomta och Rogsta i november 1913 för att tjäna som piga ytterligare ett år.  Under den här tiden, den 8:e februari -14, föder Viktoria en liten flicka som får namnet Berta Linnea Viktoria. Flickan benämns som "oäkta" i födelseboken och har ingen fader angiven.* Att få ett utomäktenskapligt barn på den här tiden var inte enkelt och barnet kommer inte att växa upp hos Viktoria. Vem som tog hand om Berta vet jag inte men hon flyttade inte med Viktoria när hon på hösten 1914 flyttar till Kungsberga Lillgård i Runtuna. *. I arvskiftet efter Berta 1995 finns fadern namngiven. Han hette Bror Aron Haglund och det visar sig att han var dräng på Rogsta samtidigt som Viktoria arbetar här.

Familjen

Viktora och Ernst arbetar på gården Kungsberga samtidigt under minst ett år. Kanske kände de varandra tidigare eller så är det här de träffas. De gifter sig 26 nov 1916 och har i september samma år fått sonen Folke. Runtuna kyrka I december flyttar den lilla familjen vidare till Tärnö gård i Husby Oppunda. Här tjänstgör Ernst som statare i tre år. Under de åren utökas familjen med dottern Märta

Familjen flyttar vidare till Svista i Lids församling 1919. Här är Ernst stalldräng i två år. Barn nummer tre, Signe ser dagens ljus i december 1920. Fotot från oktober 1921 är taget strax innan familjen flyttar vidare till Lunds gård i Nikolai församling. På bilden syns från vänster Viktoria med Signe i knät, Märta, Folke och Ernst. Bilden är från 17/10 1921 vilket står på baksidan. Detta är den enda bild jag känner till där Ernst finns fotograferad.

Svista gård. Huvudbyggnad till vänster och uppe till höger finns statbyggningen där familjen Roth kan ha bott. Sjön är Glottran. En mycket vacker plats.
Bilden är troligen från 2000-talet och hämtad från Bygdeband.

Lunds Gård

I november kommer familjen till Lunds Gård(se karta).

Ernst föräldrar, August och Anna, bor vid samma tid på Brunnsta gård.De kunde säkert hjälpa varandra.
Här är Ernst först anställd som kusk och senare blir han rättare på gården. Den långa anställningen tyder i alla fall på att de trivs och har ett bra liv här på gården. Familjen utökas med barnen Arne -23 och Aina -25.

Mejeriet och kuskens bostad vid Lunds gård 1926. Bilden har jag fått tillgång till från Ulf Blomkvist. Hans farföräldrar drev Lunds gård vid den här tiden.	Huvudbyggnaden på Lunds Gård. Bilden är från 1949 och hämtad från Byggdeband.

Klicka på kartan. De aktuella gårdarna är markerade.

 

Tyvärr får familjens gemensamma liv ett chockartat slut. Den 9 mars -26 inträffar en olycka när Ernst kör en mjölkskjuts  och hästarna skenar. Ernst ramlar av och slår huvudet i ett trästaket. Han förs till Nyköpings lasarett medvetslös och blödande ur näsa och vänster öra. På lasarettet konstateras fraktur i skallbasen och käken. Ernst vårdas på sjukhuset tills han avlider den 29 mars. Uppgifterna är hämtade från kopian på journalen. Här kan man också se att det tillstötte lunginflammation och hög feber. Troligen förblev han medvetslös till sin död.
Ernst är begravd på Nya kyrkogården i Nyköping i en s.k. linjegrav. Grav nr.280 enligt information från kyrkogårdsexp. Ingen gravsten finns på platsen.

 

Vykort på Länslasarettet Nyköping	Man kan notera att i journalen för den svårt sjuka och döende patienten finns inte någon nära anhörig noterad. Endast arbetsgivaren.

Nu kan man lätt föreställa sig hur tillvaron ställs på ända för Viktoria. Hennes man avlider och hon blir änka med fem minderåriga barn att ta hand om och försörja.

OBS! Vill man veta lite mer om Lunds Gård finns en sida som tillkom efter ett besök gården 2023. 

Björkö grindstuga

När Ernst så tragiskt dog behövdes en ny rättare på Lunds gård. Viktoria och barnen får flytta. Kanske ombesörjdes detta av församlingen eller kanske av ägaren till Lunds gård. Jag har inte hittat någon dokumentation om detta. I Nyköpings västras församlingsbok kan man se att Tora och barnen flyttar in i Björkö grindstuga(se karta ovan) 1926,samma år som Tora blir änka. Stugan låg på Finntorps gård vid vägen mot Flättna. 

Björkö grindstuga

Stugan hade en förstuga, ett litet kök och ett rum. En jordkällare, vedbod och utedass. Stugan var inte utrustad med varken el eller vatten. För att hämta vatten fick de gå en promenad till en källa i skogen.

Viktoria fick nog någon liten pension efter makens bortgång och så förtjänade hon lite på att hjälpa till vid kalas och vid andra tillfällen hos bönder i trakten. Att hon hjälpte till vid Finntorp vet jag och säkert hjälpte de henne när det behövdes. Hon klarade i alla fall livet med sina barn i den lilla stugan. Säkert en mycket tuff tid för alla. Kanske tur i oturen att Viktoria var van vid knappa förhållanden och hårt arbete från sin egen barndom.

Hur blir nu livet för den här familjen? Ganska strävsamt kan man tro. Viktoria som är 34 år ska nu bo här med sina fem barn. Det var självklart att alla barn fick hjälpa till med vad de kunde. Folke som är 10 år får säkert hjälpa till att hugga ved och hämta vatten. Märta 8 år får nog se till småsyskon och göra vissa hushållssysslor. Folke och Märta skulle dessutom gå i skolan förstås. Signe 5,5 år fick väl hjälpa till med vad hon kunde men jag hoppas att de också fick tid att leka lite. Arne(min pappa) hade rachitis som barn. När de flyttar hit är han nästan 3 år och kan inte gå då utan han fick bäras i en sockerlåda. (detta har mamma berättat för mig). Minstingen Aina har precis blivit ett år när Ernst dör.

Barnen växer upp.

Alla barnen kom att gå i Arnö skola som låg cirka fem kilometer från stugan. Kanske de tog genvägen genom skogen och tjänade någon kilometer. Men man kan tänka sig att det var jobbigt speciellt när det var vinter, kallt och snö. De här barnen var ändå vana att gå dit de skulle så det kanske inte var så jobbigt som det verkar för oss. Jag har dessutom hört talas om att Folke gick den långa vägen fram och tillbaka till Stigtomta för att hälsa på sin mormor ibland.  Efter avslutad 6 eller 7-årig skolgång och konfirmation var det dags för ungdomarna att försörja sig och så småningom flytta hemifrån.

I slutet på 30-talet börjar det dyka upp foton från grindstugan. Folke är nog den som först förtjänat egna pengar och skaffat en kamera. Det är mycket värdefullt för oss i efterföljande generationer att få ta del av deras liv. Tack Folke! 

Arne konfirmand -37

Aina konfirmand -39

Signe, Aina, Arne, mamma Viktoria och Märta fikar i gräset utanför stugan. Kan vara en av Toras födelsedagar 10 augusti.

Märta, Viktoria, Arne och Signe	Folke lirar dragspel	Arne med systrar Signe, Märta, Aina

 

Tuffa bröder Arne och Folke ca 1940

Livet vid grindstugan var strävsamt. De blev helt enkelt tvungna att samarbeta för att allt skulle fungera bra. Så även om syskonen inte fick någon lång skolutbildning hade de stor nytta av livets skola.   De hemmaboende barnen blir färre när åren går. Men de trivs nog ändå vid grindstugan och med sin mamma. Syskonen samlas vid sitt barndomshem och har det trevligt. Jag tror att de var lite spralliga och skojfriska. Hade humor och tog vara på de roliga stunderna. Att de kryddade tillvaron med lite bus och skoj kan man förstå av bilderna här under.

Okänd, Aina, Folke, Märta, okänd, Signe, Arne

okänd, Märta, okänd, Viktoria, Folke, okänd sittande: Signe, Arne

 

Viktoria ensam kvar i Grindstugan.

   

Barnen blir vuxna, flyttar hemifrån och bildar med tiden egna familjer och Viktoria blir ensam kvar i grindstugan. Säkert lite mindre arbete och ansvar vilket hon efter sitt strävsamma liv kunde behöva. Men också ensamt ibland i den lilla stugan som låg alldeles vid Flättnavägen. De vuxna barnen var nog där och hjälpte henne när de kunde.   Under den här tiden blir Viktoria både farmor och mormor. Hon får nio barnbarn. Folkes dotter Lizzy. Signes barn Kerstin, Lars och Anne-Marie. Arnes barn Cim och Lena. Ainas barn Margareta, Kjell och Rolf.
De fyra följande bilderna är nog alla från 50-talet och hämtade från Kjells album.	Viktoria fotograferad på vägen vid huset.  Man ser på många bilder att den/de som skulle fotograferas fick stå på vägen.	Viktoria och Folke. I bakgrunden ser man Finntorps gård på andra sidan vägen.

Viktoria med barnbarnet Rolf	Grindstugan i vinterskrud.

Viktorias ålderdom

 I börja på 60-talet lämnar Viktoria Björkö grindstuga där hon nu bott i mer än trettio år. Hon får en liten vindslägenhet i ett gårdshus på Västra Trädgårdsgatan i Nyköping. Här fanns både el och vatten så Tora fick det lite bekvämare sina sista år i livet. Hennes liv blev en resa från ett "Fattig-Svergie" till det Folkhems-Sverige som hon i alla fall lite fick ta del av själv och fick se sina barn ta del av som vuxna.

Tora avlider 76 år gammal på Nyköpings lasarett.
Hon är begravd på Nyköpings Nya kyrkogård.

Minnen och egna funderingar

Några reflektioner som dyker upp i mitt huvud när jag försöker sammanställa livet för den här familjen vill jag slutligen också skriva ner. Hur min pappa Arne var kan jag berätta och det kanske också ger en bild av deras familjeliv. Arne var otroligt händig. Han var bra på att teckna,måla, snickra. Han var även händig när det gällde att pyssla. Han kunde göra mycket fina julprydnader av halm. Att vara duktig med sina händer var nog något som han ärvt av Viktoria. Torbjörn Carlsson som var barn på Finntorp har berättat att tant Roth som han kallade henne kunde klippa ut en häst på fri hand av ett papper. Pappa Arne var en positiv och humoristisk man som tyckte mycket om att dansa. Han cyklade långa vägar till olika dansbanor i sin ungdom.

Under min uppväxt hade vår familj tyvärr ganska sparsam kontakten med farmor, pappas syskon och mina kusiner. Jag har i alla fall minnen från några besök i farmors stuga. Bara pappa och jag var där en gång när jag var ganska liten ( 4 år kanske?). Vi satt i det lilla köket som var möblerat med en säng, ett bord och några stolar. Farmor och jag på sängen, pappa på en stol. De drack kaffe och pratade. I köket fanns också en vedspis och en bänk där vattenhinken med skopa i stod. Ett mycket litet fönster där man såg ut över ängarna på baksidan av huset fanns också i köket. Bredvid bänken med vattenspannen var dörren till rummet. Jag minns hur jag stod på tröskel och tittade in i det lilla rummet. Även här fanns ett litet fönster där man kunde se ut mot vägen. Solen sken in och där var blommor i fönstren, trasmattor på golven och ett stort skåp vid ena väggen. Allt det här har jag en ganska klar minnesbild av. Säkert fanns lite fler möbler men det är inget jag minns. Innan vi åkte ifrån farmor gick pappa och jag till den lilla källan i skogen och hämtade mer vatten till farmor.

Ytterligare ett besök hos farmor har jag ett bra minne av. Nu var jag några år äldre och vi var där hela familjen. Pappas syskon med familjer var också där. Det var sommar och vi fikade vid ett långbord på gräset utanför stugan. Antagligen var det farmors 65-årsdag vi firade och då bör det ha varit 10 augusti -57. Det här är en av de få gånger alla vi kusiner träffades. Vi hade kul tillsammans. Farbror Folke var där med sin motorcykel och vi fick turas om att bli skjutsade en liten bit på den. Det var så klart häftigt.

Tennljusstaken här till höger är den enda ägodel jag har efter min farmor Viktoria. Den är märkt "Ystad tenn" och även märkt med siffrorna 42. Om siffrorna står för ett årtal kan den vara en femtioårspresent till Tora från t.ex. hennes barn. Vilket jag tycker om att föreställa mig. Jag fick från början ta hand om en såssnipa som varit farmors. Eftersom den var söt, i gammaldags porslin, använde vi den och tyvärr gick den sönder för ganska länge sedan. Så när jag började forskat kring Viktoria tyckte jag det var tråkigt att inte ha någon minnessak efter henne. När sedan min bror Cim så olyckligt dog 2015 hittade vi den här ljusstaken i en presentkartong med ett gratulationskort i som omtalade att det varit farmor Toras ljusstake. Den tog jag med glädje hand om. Vi använder den och tycker mycket om den. Det känns mycket bra att ha något som kan knyta ihop mig med farmor och hennes liv./ Lena

Källor

Kyrkoarkiv:
Husförhör hfl,
födelseböcker fb,
vigselböcker vb,
dödböcker db

Bilder:
pappa Arnes ungdomsbilder,
mina egna och kusiners bilder,
Stigtomta hembygdsförening,
Bygdeband

Patientjournal från Nyköpings Lasarett 1926
Lantmäteriets historiska kartor