Adress:
Lena Wingren
Stentorp
61197 Stigtomta

Tel +46-736297773


Log on

Klockarbol och fattigfolket i Stigtomta

Jag vill uppmärksamma er på de två äldre röda husen i Stigtomta som ligger nedanför kyrkbacken alldeles intill väg 52. Husen ägs av Nyköpings kommun men nyttjas av vår hembygdsförening. Det ena huset för föreningens verksamhet det andra hyrs ut då någon behöver en större samlingslokal.

Klockarbol heter husen, byggda som fattigstugor 1856 respektive 1889. De har ett kulturhistoriskt värde starkt förknippat med de människor som levt här före oss. Därför vill jag förmedla lite historia om ”fattigvården” och framför allt om de människor som var i behov av den. De villkor som fattigfolket levde under är ett för oss nutida svenskar mycket främmande liv. Men det ligger egentligen inte långt bort i tiden och framför allt finns det kvar i våra gener. Jag kan inte vara ensam om att ha anor bakåt i tiden som har anknytning till dessa hus.

Det första fattighus man känner till i Stigtomtabyggdes i slutet på 1700-talet och låg uppe på kyrkbacken. Den beboddes av ett tiotal personer, nästan uteslutande kvinnor varav de flesta var änkor. Vid den här tiden var Sverige nästan ständigt inblandat i något krig. Många av de indelta soldaterna kom aldrig hem från kriget, de blev tillfångatagna, dog i fält eller av sjukdomar. Kvar i socknen blev soldatänkorna med en oftast stor barnaskara. Utan tak över huvudet.  

Omkring 1820 byggdes fattigstugan uppe på kyrkbacken på med en våning där skola skulle bedrivas. Efter folkskolereformen 1842 ökade behovet av skollokaler varför denna verksamhet övertog hela huset.

År 1847 kom fattigvårdsförordningen som ålade socknarna att tillhandahålla fattigvård för de som var arbetsoförmögna. Att man inte hade något arbete kunde naturligtvis ha många olika orsaker. Kanske var man gammal och orkeslös, kanske hade man något handikapp. Ytterligare en orsak att hamna i denna misär var det utbredda superiet som förekom under 1800-talet.

Den ökande folkmängden och den stora arbetsbristen som rådde i hela landet vid 1800-talets mitt gjorde många människor utfattiga. Detta innebar för socknen en skyldighet att på något sätt dra försorg över de här människorna.

Många av dessa utfattiga hade ingen bostad varför behovet av fattighus ökade kraftigt. När den första Klockarbolsstugan stod klar 1856 kunde den ge ett tjugotal fattighjon tak över huvudet, men detta räckte inte långt. Ytterligare några äldre stugor i socknen fick övergå till att härbärgera fattiga sockenbor. De jag känner till är Högstugan, vid Adamsdal och Brunnstugan vid vägen till Alen. Det var just tak över huvudet de fick, någon vård var det inte frågan om. Människorna som bodde i fattigstugorna var understödstagare. Understödet delades ut två gånger/kvartal och var beroende av tillgången på råvaror. Vid de flesta tillfällen utdelades endast mjöl och en liten mjölkpeng. Vid enstaka tillfällen kunde det tillkomma sill och ärtor eller potatis. Omsättningen på hjon var hög liksom dödligheten.

Om de här husen kunde berätta för oss vilka människor som bott här skulle vi få höra om många olika livsöden.

För att få en bild av de här människornas livsvillkor väljer jag ut några människoöden från kyrkböckerna. Jag börjar i den äldsta fattigstugan och berättar om den första mannen som flyttade in 1726, Carl Gustaf Fredberg var då tjugosex år och blind från födseln. Hur såg hans bakgrund ut? När Carl Gustaf flyttade till fattigstugan var hans far Gabriel Trygg, soldat vid Simonstorp. Han var nyligen omgift och hade fått sin första son i andra giftet. Adolf blir namnet på denna gosse som med tiden blir en högst betydelsefull man i Stigtomta, fjärdingsman som skötte mycket av bygdens fastighetsaffärer mm. Han lät bygga det som vi idag ofta kallar Tryggens hus. Carl Gustaf däremot får leva i fattigstugan till sin död 1857. De noteringar som finns om honom låter oss förstå att han hade gott förstånd och utförde en drängsyssla i fattighuset.

Familjen Anders Petter Pehrsson med fru och tre barn, väljer jag nu. De är statare på Helgesta från 1859. Både Anders Petter och hustrun är av prästen noterade med ”god frejd”, alltså ett skötsamt par. Något händer med Anders Petter som blir ofärdig. Därmed är han vid 43 års ålder oförmögen att försörja familjen som blir förflyttade till fattighuset. I tre år bor familjen i fattighuset därefter några år vid Högstugan, som de första fattighjonen där. De flyttar åter till fattighuset och hustrun Anna Sofia blir förestånderska där.

De första som flyttade in i Brunnstugan 1846 var Maja Greta Jansdotter med fyra barn. Hon var gift med landsstrykaren Israel Wearneld. Israel var omnämnd men inte skriven på platsen då han troligen gick på luffen. Maja Greta kom att bo kvar i Brunnstugan i arton år. När barnen är utflugna bosätter hon sig vid Stenbacken på Goglundas ägor.

Ytterligare en familj vill jag berätta om, min farmors föräldrar, Klas August och Klara Andersson. År 1882 flyttade de in i Brunnstugan som utfattiga. De hade då varit gifta i tio år och levt ett för statarfamiljer normalt liv. De hade flyttat runt på olika gårdar, Tengsta, Rogsta och Kjulsta, de hade fått fyra barn varav tre överlevt. Anledningen till att de hamnade i Brunnstugan har jag inte hittat någon förklaring till. Men troligt är väl att Klas August inte var fullt arbetsför längre. Han var dock bara trettiofem år. När familjen flyttade hit bodde det ytterligare sex personer i stugan. Under de första sju åren här födde Klara fyra barn som alla dog av barnsjukdomar innan de fyllt två år. Trångboddheten, bristande hygien och den mycket knappa tilldelningen på mat bidrog säkert till den höga dödligheten. Vid slutet av 1890-talet minskade trångboddheten något då några hjon flyttade till den nybyggda Klockarbol stugan. Vid den här tiden fick Klas August och Klara ytterligare två barn som båda överlevde. Livet i Brunnstugan blev något lättare då familjen Andersson bodde ensamma i stugan några år. Från 1906 benämndes Brunnstugan backstuga. Klas August dog 1913 men Klara bodde kvar ensam i stugan några år. En ny familj tilldelades backstugan 1919 varmed Klara blev ”på socknen skriven” vilket innebar att hon var utan fast bostad efter närmare fyrtio år i Brunnstugan. Hon lyckas ändå överleva och fyra år senare fick hon en plats i Klockarbol. År 1930 tillhörde hon de tolv utvalda som fick flytta in i det nybyggda äldreboendet Parkudden. Förhoppningsvis fick Klara här några sista goda år i livet vilket hon var värd. Här levde hon nästan ända fram till sin 82:a födelsedag.

Det finns naturligtvis en uppsjö av livsöden att berätta från det Fattigsverige som en gång var. Men jag avslutar här med en förhoppning att vi ska lyckas bevara våra gamla fattigstugor och dess historia till kommande generationer. Vi får aldrig glömma vårt ursprung och vilka som betalade priset för det välstånd vi har idag. Visst har många det kämpigt idag, men vi lever ändå i en värld där vi inte behöver svälta ihjäl eller våra barn dö i mässling eller andra relativt enkla sjukdomar.

                                                                                          20211007

Bild

Klockarbol


Se bilden ovan:
Kyrkan, den gamla kyrkskolan, alltså fattigstugan som byggdes på 1700-talets slut., taken på Kyrkbyns uthus och längst ned till höger den då nybyggda fattigstugan (Klockarbol).
Bilden är en akvarell målad av prästsonen Johan Gellerstedt i början av 1860-talet. 

Källor

1726-1745 9 kvinnor varav 5 änkor (2dör) f -stuga egen sida 
1783-1790 8st f.hjon (kvinnor)+föreståndare 2 dör
1791-1800 5 hjon+ föreståndare kvinnor
1801- 1805 10st kvinnor(3 dör)
1806-1810  3st i fattighuset kvinnor 
1811-1815  12st 10 kvinnor 2 män( 6 dör)
1816-1820  9st 8 kvinnor 1 man(3 dör )
1821-1825  6st kvinnor (3 dör)
1826-1830  11st 10 kvinnor 26-årig man född blind (4 dör
1831-1835  stor omsättning på hjon. 17st under perioden. 7st.dör, en av dom 99 år gammal.
1836-1845  17st 13 kvinnor 4 män(10 dör) 4st utflyttade
Högstugan, nyb 1841 hfl s 83 bebos av fattighjon fr 1861
1846-1850  12st (6 dör) 7 kvinnor, 5 män                 
Brunnstugan hfl fr 1831 Härbärge för fattiga fr.1846
1851-1855  12st(1 dör)  7 kvinnor, 5 män

Förteckning över de människor som under åren 1726 - 1856 bott i den först byggda fattigstugan som låg på höjden bredvid kyrkan. Till en början bor nästan uteslutande kvinnor här. de flesta är änkor utan möjlighet att försörja sig. De första män som får plats på fattighuset har oftast något handikapp som gör dem oförmögna att försörja sig.
I mitten på 1800-talet var det fattiga tider i bygden och människorna som var sockenskrivna ökade. Två stugor i socknen blev härbärgen för fattighjon. Brunnstugan 1846 och Högstugan 1861. Samtidigt blev den första stugan vid Klockarbol klar.

Carl Gustaf Fredberg
FB 1800    hfl Simonstorp 1816-1820   DB 1821
Bebyggelseorientering Stigtomta sid.11 fattigstuga

About cookies User: Visitor Modified: 18 september 2023 Copyright © 2015 Lena Wingren. All Rights Reserved