Adress:
Lena Wingren
Stentorp
61197 Stigtomta

Tel +46-736297773


Log on

Stentorp en liten gård i Stigtomta socken

Prolog:

Gården Stentorp i Stigtomta socken köpte jag och Mikael som en avstyckad gård på hösten 2004. Vi hade då bott i Oxelösund större delen av vårt gemensamma liv. När tre av våra fyra barn hade flyttat hemifrån började vi leta efter en annan plats att bo på. Vårat gemensamma hästintresse framkallade drömmen om att hitta en lämplig plats på landet där vi kunde förverkliga vår dröm att ha hästar hemma i eget stall.
Några kriterier hade vi inför letandet. Det måste vara ett rimligt avstånd till  Nyköping och Oxelösund där vi hade våra arbeten. Platsen skulle heller inte ligga helt ödsligt långt in i skogen utan grannar i närheten. Under några år blev det en hel del gårdar och torp till salu som vi besökte men utan att känna oss riktigt nöjda. För stora, för små, för förfallna eller i för öde landskap.                
   
Bostadshuset som det såg ut när det var till salu 2004. Stora ekonomibyggnaden som det såg ut när det var till salu 2004.

Sommaren 2004 var gården Stentorp strax utanför Stigtomta till salu. Vi åkte för att titta. Ett boningshus i två våningar, fyra ekonomibyggnader, varav en som delvis var inredd till stall. Mycket var i behov av ytterligare renovering och en av ekonomibyggnaderna såldes med benämningen "rivningshus". Ingen mark förutom de 4450 m2 tomt ingick i köpet men det fanns betesmark att arrendera. Här kände vi oss omgående hemma. Båda två fick vi samma känsla för platsen. Det här är vår plats och här vill vi bo.
Tre spekulanter var vi som var intresserade att köpa Stentorp. Turligt nog så var det just vi som lyckades köpa den lilla gården.

Det visade sig så småningom att jag bakåt i tiden, via mina förfäder har åtskilliga kopplingar till både Stigtomta och Nykyrka socknar. Många av mina förfäder har levt och verkat på torp och gårdar i det här området. Det har ökat mitt intresse för bygden i allmänhet och som resultat av en kurs i gårdshistorisk forskning har jag nu forskat kring vår nuvarande boplats dvs. Stentorp.

Stentorp - gårdens usprung och namn

Hur länge gården Stentorp funnit kan vara svårt att få klarhet i. Det äldsta kartan där gården är angiven är Lantmäteristyrelsens (LMS) karta från 1689 och beskrivs då som 1/4 dels mantal frälsehemman. Alltså ägs Stentorp av ett frälsegods vid den här tiden.
Som namn på gården förekommer genom åren omväxlande Stens torp och Stentorp. I dokument från 16-1700 tal namnges gården som Stens torp vilket troligen beskriver vem som brukade gården. Vilket århundrade Sten hörde till platsen kan vi inte veta. Men över tid förenklades namnet till Stentorp.

Stentorp ligger i Stigtomta socken. En bygd som tillsammans med grannsocknarna befolkats av människor under flera tusen år. En bidragande anledning till detta är närheten till flera sjöar. Det finns gott om fornlämningar i bygden.
Om man nu fokuserar på trakten kring Stentorp och tittar på en karta från Riksantikvarieämbetet(RAA) hittar man en hel del fynd från olika historiska perioder.

Stentorp är inte namngivet på kartan men det R som är gulmarkerat på bilden ovan är placerat på Stentorp.

Några lösa fornfynd har påträffas vid gården. En oval eldslagningssten, fyrsidig tjocknackad hålmejsel där eggen är avslagen samt en fyrsidig stenyxa av svart stenart med smal bane, eggen rak,svagt hålad. Fynden är inte exakt daterade men torde vara mellan 1000 - 4000 år gamla.


I omgivningarna ca 300 - 400 meter från gården finns ett mindre och ett större gravfält som dateras till minst 1000 år f.Kr. Dessutom finns lämningar efter flera boplatser som av RAA har fått samma datering som gravfälten. Ett stort antal skogsbrukslämningar och kolningsanläggningar är spridda över Stigtomtamalmen. De har varit i bruk allt från ca 500 f. Kr. till 1500 e.Kr.

Vi har själva funnit stenen på fotot t.h. Du ser den från två håll. Den är 8,5 cm lång. Vi tror att den har använts som verktyg, kanske för matberedning? Stenen funnen på Stentorps tomt 2007.

Gårdens på 1600-talet

Några skriftliga belägg att Stens torp funnits redan på medeltiden har jag inte hittat. Men från 1600-talet finns gården dokumenterad i både jordeböcker och mantalslängder. I jordeboken är Stens torp noterat som ett kronotorp på 1/4 mantal som blev skattelagt 1618. Gyllenstierna är en adelssläkt som finns omnämnd här vid flera tillfällen under mitten av 1600-talet varför man kan anta att gården ägdes av denna släkt. 

I mantalslängderna omnämns Stens torp som ett frälsetorp som i mitten av seklet ägs av adelssläkten Gyllenstierna.
Som brukare anges vid denna tid "Anders i Stens torp". Mantalslängderna som anger antal skattepliktiga personer, dvs alla mellan 15-63 år på gården, ger oss en ungefärlig uppfattning om vad som krävdes för att sköta gården. På Stens torp var det under den här tiden oftast två till tre skattepliktiga personer. Dessutom fanns säkert icke skattepliktiga halvstora barn och äldre personer som hjälpte till att sköta gården. 

Från jordeböcker och mantalslängder namnges följande brukare på Stens torp under 1600-talet. Anders Olsson år 1637, Mor Anna år 1647-1648, Anders i Stens torp år 1649 -1655, Anders Jansson år 1695-1705


Karta från 1689

1700-talet

Det finns inte så mycket ny information att hämta från 1700-talet. Gården var oförändrat till storlek och fortsatte att drivas av icke självägande brukare under detta århundrade. 
Förutom tidigare nämnda Anders Jansson har jag hittat ytterligare två dokumenterade brukare. Mellan åren 1727-1745 fanns Pehr Larsson med hustru Anna Andersdotter och fem barn här. Under åren 1772 -1780 hette brukaren Lars Bengtsson som har hustru och åtta barn.


Karta från 1764

1800 -1845

Stentorps status är även fortsättningsvis 1/4 mantal frälsehemman.
På Tärnö säteri i Husby Oppunda socken  och Åhrhammar i Nykyrka socken styr under större delen av 1800-talet den adliga släkten Strömfeldt i flera generationer. Stentorp är en av deras utgårdar.

I början av 1800-talet var det en stor omsättning  av brukare på Stentorp. Inte mindre än åtta olika brukare avlöste varandra de första fyrtiofem åren på det här seklet.
Vid sekelskiftet brukas gården av Eric Nilsson (f.1760) med hustru och fyra barn. Nästa  brukare var änklingen Pehr (f.1764) med en tolvårig son och en tioårig dotter. Han kom att sköta gården med hjälp av en dräng och en piga i två år. Dubbelt så länge stannar Anders Andersson Rotbäck (f.1760) med hustrun Ingeborg Pehrsdotter (f.1750) och fyra barn. De kom hit 1806 från Banninge ryttartorp i Nykyrka där Rotbäck tidigare tjänstgjort som ryttmästare. (Till Bannige kom min farfars farfar som grenadjär 1845 och min farfars far är född där).
Näst i tur att sköta gården var Nils Olsson (f.1783). Nils var gift med en av döttrarna från Solberga i Nykyrka socken, Kajsa Stina Pehrsdotter (f.1782). Paret hade två barn, Lars (f.1806)och Catarina Christina (f.1810) och hade tidigare varit verksamma på Solberga. Ytterligare två barn fick de under åren på Stentorp.  En dräng och en piga hade de anställda. 
Familjen är verksamma på Stentorp från 1811 och fram till 1817 då de flyttar till Siggenäs i Nykyrka.

1817 flyttar familjen Månsson in från Råby socken. Familjen som kom att driva gården cirka tjugo år bestod av Olof Månsson (f.1783), hustrun Stina Olsdotter (f.1775) och två döttrar.     
Från tiden då Månsson brukade gården anges i mantalslängden hur många personer som var skattepliktiga på torpet, brukarens namn samt om det finns övrigt att skatta för. På Stentorp fick man detta år även skatta för, mindre innehav av siden, sexton kannor brännvin ( = 41,6 liter) samt för tobak som nyttjades av två personer. Då dessa inte var ståndspersoner måste de skatta för denna vara.
Brukaren och familjefadern Olof Månsson möttes tyvärr av ett sorgligt öde då han redan efter tre år som brukare avled av akut tarmvred. Den fyrtiofemåriga änkan Stina Olsdotter kommer nu att driva gården med hjälp av sina döttrar Anne Marie (f.1805) och Britta Lena (f.1814) och en eller flera drängar samt ibland någon piga.
Vad det då fanns för tillgångar på gården kan läsas i bouppteckningen efter Olof. Bl.a. kan man se hur många djur som fanns på gården 1820. Nämligen två oxar, två kor, en kviga, en kalv, en galt, en sugga, sex smågrisar och några tackor.  
Behållningen vid bouppteckningen noteras till 243.9 RB (riksdaler banco). Detta motsvarar 32 473 kr år 2019 enligt KPI(konsumentprisindex).
Stina gifter om sig 1824 med Olof Svensson (f.1788). Olof och Stina övertar skötseln av gården fram till 1838 därefter flyttar de till Wallerstastugan.

Från att ha brukat Jonslunds gård i Stigtomta i tretton år bytte Eric Jonsson (f.1798) med hustru Catharina Larsdotter (f.1789) och sonen Johan Erik (f.1824) ut detta mot Stentorp. Under deras tid fanns oftast också en eller flera drängar anställda. Eric dog 46 år gammal av okänd sjukdom enligt dödboken. Nu föreställer jag mig att Eric kanske inte varit fullt arbetsför en längre tid innan han dog. Detta med tanke på att han periodvis haft två drängar trots den nästan vuxne sonen. Av
Erics bouppteckning 1844 summeras tillgångarna till 235 RB (motsvarar 31 103 kr år 2019 enl. KPI).
Under Erics tid som brukare utökades dragdjuren  med en häst, men liksom Olof Månsson drygt tjugo år tidigare var han också ägare till två oxar. Dessutom bestod Erics djurbesättning av tre kor, en tjur, en kalv, fyra får och tre svin.

Kanske nedanstående fynd av oxbroddar som vi gjort här kan kopplas till Olofs eller Erics tid på gården.
I bådas boupptäckningar förekommer också slagbord eller fällbord. Se nedan.

Då vi 2005 renoverade i det f.d. spannmålsmagasinet hittade vi en gammal plåtask bakom en bjälke. I asken låg de här oxbroddarna samt en konstig sprint  som möjligen tillhört ett seldon. 
De kraftfulla spikarna som också syns på bilden var spikade i väggen. Kanske för att hänga slaktade djur på. 
Se bilden till vänster

Här är sakerna placerats på ett slagbord.
Slagbordet, som saknar den ena fällskiva, var spikat som virke i det äldsta uthust. Nu får det gamla bordet göra tjänst som fikabord i sadelkammaren.
 

1845 - 1870

1845-1846 övertog Erik Ersson (f.1807) med hustru Stina Andersdotter (f.1805)  gårdens skötsel. De hade då fem barn mellan ett och tretton år. Familjen bodde här, antagligen under mycket knappa omständigheter, under ett år. När de flyttade från gården noterades de i hfl som utfattiga. Därefter bosatte sig familjen som backstusittare vid Östtorp under Bärsta .

Erik är tydligen ett populärt namn på manspersoner födda runt sekelskiftet 1800. De två senaste brukarna på gården har haft detta namn och nu tar den tredje Erik vid.

1846-1870 Erik Ersson (f.1804) kom med sin familj från Ladäng i Nykyrka socken. Familjen kommer att under tre generationer bruka Stentorp i nästan etthundra år, dessutom som självägande bönder från 1871 då gården friköptes från Tärnö.
När Erik tillträdde som brukare 14/3 1846 består familjen av hustrun Anna Stina Jansdotter (f.1806) och barnen Sofia Charlotta (f.1830), Johan Erik (f.1834), Anders Gustav (f.1837), Karl Fredrik (f.1840) och den nästan nyfödda Clara Matilda (f.1846). Fem år senare tog de hand om ett barnhusbarn från Stockholm. Endast tre månader gammal kom Anna Gustava Ahlgren (f.1851)* till Stentorp, där hon kom att växa upp som en i syskonskaran.
Då den här familjen är knuten till Stentorp under så lång tid tänker jag försöka beskriva deras enskilda och gemensamma öden.

Erik var fyrtiotvå år när han började som brukare på Stentorp. Av de fem barnen var tre minderåriga vid flytten till Stentorp, trots detta klarade familjen i stort sett att tillsammans sköta gården utan anställda. Enstaka år var någon piga anställd.
Sofia Charlotta var den som först lämnar hemmet 1855, vid tjugofem års ålder, vilket var ovanligt sent vid den här tiden. Det var mer vanligt att man gav sig av hemifrån för att försörja sig själv vid femton års ålder. Hon tog tjänst som piga först ett år på granngården Stordalen, sedan på Jordbro där hon 1857 gifte sig med brukarsonen Anders Gustav Asplund. De flyttade två år senare till Råby socken.
Nu följde några år då bröderna Karl Fredrik och Johan Erik kom att avlösa varandra med att omväxlande hjälpa till hemma på Stentorp eller tjäna dräng på olika gårdar i grannsocknarna.
Mellanbrodern Anders Gustav fanns hela tiden kvar på Stentorp. Han beskrivs i kyrkböckerna som "mindre vetande". Vad detta innebar kan man bara spekulera i. Det verkar inte ha hindrat honom att vara en bra arbetskraft hemma på gården.
1862 lämnade både Karl Fredrik och Johan Erik Stentorp och låter syskonen Anders Gustav och Clara Matilda hjälpa föräldrarna med gården.
Johan Erik tjänade dräng ett år på Björklunda i Halla, därefter gifte han sig med Clara Charlotta Ersdotter (f.1836) dotter till ägaren på Wevelsund i Vrena socken. Johan Erik och Clara Charlotta kom nu att bruka Wevelsund några år. När de flyttade till Svärta socken, Horns Westergård hade de en son och året är 1870. Här lämnar jag broder Johan Erik för att knyta tråden tillbaka till Stentorp. - Längre fram i tiden återknyts dock kontakten mellan Stentorp och Johan Erik.
Karl Fredrik gjorde beväringsplikt 1861-62, tjänade sedan dräng på olika gårdar i trakten. Avslutningsvis arbetade han tre år på Wevelsund hos brodern Johan Erik innan han kommer tillbaka till Stentorp 1869. Nu för att stanna och förbereda sig att överta ansvaret för gården. På Stentorp fanns då brukaren Erik med hustru Anna Stina, båda lite över sextio år, samt Anders Gustav och Clara Matilda som nu båda är vuxen.

*Anna Gustava Ahlgren var född 7:e januari 1851 i Stockholm. I kyrkoarkivet för allmänna barnbördshuset i Stockholm födelse/dopboken finns uppgift om att den ogifta 20-åriga Gustava Algren från Djurgårdsstaden är moder till Anna Gustava. Anna Gustava barnhusbarn nr. 5955 verkar således inte ha någon anknytning till familjen Ersson som släkting. Familjen på Stentorp tog hand om Anna Gustava när hon var tre månader. Som fosterföräldrar får de en viss årlig ersättning då de samtidigt förbinder sig att sörja för att barnet blir omhändertaget. I det här fallet ersätts familjen de första två åren med 52 riksdaler Banco/år vilket med dagens (2019) penningvärde motsvarar 5820 SEK enl. KPI. Ersättningen sänks ju större barnet blir,  men ska betalas ut tills barnet är fjorton år.
Anna Gustava kom alltså att växa upp på Stentorp.

Många var de fosterbarn som på 1800-talet fick ett jobbigt liv. De kanske fick byta fosterhem flera gånger och fick dessutom arbeta hårt från tidig ålder. Min uppfattning är dock att Anna Gustava fick ett bra liv på Stentorp. Hon var troligen som en i syskonskaran. Det visar sig i de framtida fakta som man kan hitta i kyrkböckerna. Som 16-åring tog hon anställning som piga på Wefelsund  i Vrena som den äldsta brodern Johan Erik brukade. Några år senare flyttade hon med Johan Erik och hans familj till Horn i Svärta. Här träffade hon Johan Edward Jansson (f.1843) som var dräng på Horn. De fattade tycke för varandra och vigdes i oktober 1873, bosatte sig på Horns Westergård där Johan Edvard var skriven som skeppare. Redan efter ett halvår blev Anna Gustava änka då maken dog av smittkoppor.
Nu flyttade Anna Gustava, den blott 23-åriga änkan, tillbaka till Stentorp för en tid.
Den 31/7 1875 gifte hon sig med Lars Gustav Andersson (f.1844), en dräng från Nerike i Tunaberg. När jag nu läser i vigselboken upptäcker jag att det är ett dubbelbröllop, där båda brudarna är från Stentorp. Samtidigt vigdes nämligen Clara Matilda och Anders Adolf. Att de två fostersystrarna vigdes sammtidigt borde tyda på att flickorna känner sig som systrar.
Som nygifta bosatte sig Anna Gustava och Lars Gustav vid lilla Kungsladugården i Nicolai där Lars Gustav var rättare. De fick fyra barn. Hulda Amalia (f.1876), Karl Gustav (f.1878) Johan Edvard (f.1880), David (f.1883). De flyttade till olika gårdar i Södermanland där Lars Gustav tjänstgjorde som rättare. Schiringe i Mellösa, Yxtaholm, Klefhammar, lilla Malma.
Från 1895 fanns paret med de två yngsta barnen i Eskilstuna Kloster, där Lars Gustav var arbetare. 1919 då de var bosatta i Nyfors blev Anna Gustava änka. Tio år senare flyttade Anna Gustava till Malmtorp i Lilla Malma där hon bodde hos sonen Johan Edvard med fru. Hon flyttade senare till Elinhemmet, Eskilstuna Kloster (troligen ålderdomshem). Anna Gustava avled 1939, tre dagar före sin åttioåttaårs dag i arterioscleros (åderförkalkning).

1870 - 1914


Överste Löjtnant Hans Strömfeldt 1836- 1919
Källa Arméns porträttsamling.

1871-1914 Karl Fredrik Eriksson blev den första självägande bonden på Stentorp. Han friköpte gården 1871 av friherren och godsägaren Hans Johan Harald Strömfelt vid Tärnö, Överste vid Södermanlands regemente.
Karl Fredrik drev nu gården med hjälp av syskonen Anders Gustav och Clara Matilda. Föräldrarna finns kvar på gården och hjälper säkert till med vad de kan.
Clara Matilda gifte sig 1875 med Anders Adolf Andersson och försvinner efter ett år från gården. Se särskild artikel Karl Fredriks syskon.

Även Karl Fredrik gifte sig 1875. Stina Sofia Jansdotter (f.1842) hette den blivande bondhustun som kom från Nicolai socken. Samma år kom en nioårig fosterson, Isak Wirström (f.1866) från Nyköpings västra.

1879 var ett år då mycket hände på Stentorp. I februari föddes Karl Fredriks och Stina Sofias första barn Alexandra Sofia. I midsommarveckan dog den sjuttiofemåriga Erik Ersson av slaginflammation enligt dödboken. Dagen före julafton samma år dog lilla Alexandra Sofia av magplågor tio månader gammal.
Av ovanstående information kan jag notera att under ett år, 1875-1876 var det sju vuxna personer som bodde samtidigt på gården. Nämligen Karl Fredrik, Stina Sofia, Erik, Anna Stina, Anders Gustav, Clara Matilda och Anders Adolf. Hur fick de plats?

*Isaks ursprung har jag fördjupat mig i då jag först antog att han hade en koppling till Stina Sofia. Så var inte alls fallet. Inte dessdå mindre avslöjas en ovanlig familjetragedi bakom denna gosses livsöde då hans far dömts till livstids straffarbete efter ett rånmord 1868. Isaks tvillingsyster och mor hamnar på fattighuset Nyköpings väster.

Allt tyder på att det fattades arbetskraft när Erik gått ur tiden. Hösten 1879 anställdes Axel Mellqvist, en arbetskarl, som blev kvar i två år. Vid samma tid var fostersonen Isak femton år och stor nog att vara en fullgod arbetskraft på gården. Isak började emellertid som dräng på Stordalen och därmed fick Karl Fredrik anställa en ung pojke från Jonslund som dräng ett år
Därefter beboddes Stentorp endast av fem personer. Karl Fredrik, hustrun Stina Sofia, deras dotter Elin Sofia (f.1883) samt Karl Fredriks mor Anna Stina och brodern Anders Gustav. Brodern Anders Gustav fick 1897 flytta till fattighuset i Stigtomta, där han blev kvar till sin död tio år senare.

1899 i november dog Anna Stina nittiotre år gammal. Trots att hon är så gammal är det inte av ålder utan en olyckshändelse som förorsakar hennes död. Brännskada genom olyckshändelse står det i dödsboken. Händelsen inträffade i Floda församling där hon också är begravd. Troligen var Anna Stina vid detta tillfälle på besök hos dottern Clara med maken Anders Adolf vid Väsby gård i Floda. I Anna Stinas bouppteckning ser man att svärsonen Anders Adolf har betalat sjuk och läkarvård för sin svärmor.
Kvar på Stentorp blev Karl Fredrik med hustru och dotter. En dräng är anställd t.o.m.1900. Därefter lever endast den lilla familjen här.

Vid den här tiden slutfördes ett projekt som kom att påverka hela bygden. En av Sveriges tidigast anlagda järnvägar den mellan Grängesberg och Oxelösund byggs klart. På sin väg däremellan passerar järnvägen genom bl.a. Stigtomta.


Del av generalstabskarta från 1877 

Järnvägen byggdes för att transportera malm från  gruvan i Grängesberg till Oxelösund. Men den kom även att nyttjas för persontrafik vilket gav möjlighet till ökad tillgänglighet och rörlighet för bygdens folk. Dessutom ett utbyte av varor och tjänster som tidigare inte varit möjligt. Som följd av detta kom nu Stigtomta samhälle att växa. Ja det blev ett första steg in i det som vi kommer att kalla det moderna Sverige.
Rallare. Bilden från Nordiska Museet. Fotograf okänd. Stigtomta Station ca 1900. Källa Digitalmuseum.
Under tiden järnvägen byggs  kom det att finnas arbetare för olika uppgifter knutna till bygget. Det blir liv och rörelse i bygden under den här tiden kan man tänka.
Banan stod färdig att öppna för persontrafik mellan Nyköping - Flen den 1:a juli 1876.
Järnvägen invigs 1877 då hela banan är klar.

Karl Fredrik drev nu gården utan några anställda tillsammans med fru Stina och dotter Elin fram till sin död i november 1914.  När Karl Fredrik avled av hjärnblödning var han sjuttiofyra år och hade levt och verkat på Stentorp i sextioåtta år med endast korta avbrott i ungdomen. Från Karl Fredriks bouppteckning får man information om taxeringsvärdet på Stentorp, vilket var 6000 kr. De kreatur som fanns på gården var fyra kor,en kviga, två kalvar, två oxar, en häst, fem får och en gris.
Därmed visar sig antalet kreatur på gården vara ganska lika över tid de senaste hundra åren. Två oxar, kor, kviga, kalvar, grisar och får har funnits i varierande antal. Det är först i Erik Jonssons bouppteckning 1844 som det förutom oxar fanns en häst som dragdjur.

En nymodighet som jag inte sett tidigare i någon bouppteckning från gården är en symaskin, värderad till 5kr.
Bland utgifter nämns en handpenning på 950 kr (46 439 kr i dagens penningvärde enl. KPI) för Flyttsäter.
Den sammanlagda behållningen blev 11068 kr (541 039 kr i dagens penningvärde enl. KPI). 
Karl Fredrik efterlämnade förutom den 72-åriga hustrun Stina också dottern Elin, som var sjuklig. Dessa två bosatte sig nu vid Flyttsäter som sterbhuset efter Karl Fredrik köpt. När äkan Stina avled efter två år på Flyttsäter blev Elin flyttad till Nyköpings hospital.

Karl Fredriks syskon

Hur det gick i livet för Karl Fredriks syskon redogör jag för här i korthet.

-Sofia Charlotta äldst av syskonen lämnar Stentorp för en ettårig pigtjänst vid Stordalen. 1857 gifter hon sig med brukarsonen Anders Gustaf Asplund (f.1827) på Jordbro där hon tjänstgjort som piga.
Via folkräkningen kan man följa familjens förflyttning genom åren. 1880 bor de som statarfamilj vid Långsäter i Nikolai socken då med fyra hemmaboende barn, Klara Sofia (1865), Karolina Charlotta (1868), Karl Albert (1870), Axel Fredrik (1872). Barnaskaran har varit betydligt större då paret fått sammanlagt nio barn sedan 1858, fyra av barnen har dött som minderåriga. 1890 återfinns de som brukare av gården Övre Björshult. När paret är i sjutioårsåldern är de tillsammans med cirka trettio andra fattighjon bosatta på Stora Emtnäs fattiggård i Nikolai socken där de blir kvar fram till sin död. Anders Gustaf avlider 1904 och Sofia Charlotta 1908.

Nu kan jag inte låta bli att reflektera över Sofia Charlottas öde. Hade hon som äldsta barnet i familjen Ersson varit en pojke hade hon troligen inte behövt sluta sina dagar på ett fattighus.

- Den äldsta sonen Johan Erik gifter sig 1864 med Clara Charlotta Ersdotter (f.1836) dotter till ägaren på Vevelsund i Vrena socken. De kommer att bruka Vevelsund i några år men flyttar sedan till Horns Västergård i Svärta där de stannar i fem år.
1877 är de skrivna på Solö gård (1/2 mantal) i Nykyrka socken, med Johan Erik som ägare. De har nu tre söner Karl Johan (f.1869), Frans Oskar (f.1872) samt Axel Ferdinand (f.1876).
Här kommer Johan Erik att leva och verka livet ut under skiftande omständigheter. Clara Charlotta avled 1884 fyrtioåtta år gammal av lunginflammation. Ett år senare gifter Johan Erik om sig med Hedvig Charlotta Andersdotter (f.1842). Detta giftermål varar bara sju år då även Hedvig Charlotta avlider alltför tidigt.
Vid sekelskiftet tar sonen Karl Johan över ansvaret för gården. Han gifter sig 1906 med Ida Augusta Pettersson (f.1880).Johan Erik avlider åttiofyra år gammal, 1918 och dämed säljs gården.
Karl Johan köper då fastigheten Ellenhill (Almnäsvägen 10, Stigtomta) och bosätter sig där med hustrun. Här föds deras son Karl Erik Eskil 1920 och året därpå avlider Karl Johan endast femtiotvå år gammal, av slag.
  

-Anders Gustaf är i kyrkböckerna beskriven som mindre vetande. Det är svårt att veta vad detta stod för. Men Anders Gustav blev kvar på Stentorp nästan hela sitt liv. Mycket tyder på att han gjorde en fullgod arbetsinsats på gården så länge han blev kvar här. Sextio år gammal får han flytta till Klockarbol, fattiggård och ålderdomshem i Stigtomta. Här blir han kvar till sin död tio år senare 1907.   

- Clara Matilda gifter sig 1875 med arbetskarlen Anders Adolf Andersson (f.1841) från V. Vingåker. Paret kommer att bo på Stentorp ett år men flyttar därefter in som det första banvaktarparet i banvaktstuga 9 cirka 400 meter från Stentorp. Senare flyttar de bl.a. till Runtuna. 1890 återfinns paret med fem barn, Ida Matilda (f.1876), Hulda Viktoria (f.1882), Vilma Adalia (f.1885), Carl David (f.1886), Oskar Leander (f.1890) på Vadstorp i Västra Vingåker där Anders är arrendator.
1899 är de skrivna på Väsby gård i Floda socken där de bor fram till 1902. Då blir Anders hemmansägare på Vahlstaäng (1mtl kronoskatte) i Nicolai socken, inte långt från Clara Matildas barndomshem Stentorp. Där finns de kvar 1916 men bosätter sig senare i Nyköping. Anders avlider 1924 medan Clara och Vilma återfinns i kvarteret Sågaren 1931-41 Nyköping.

1915 - 1930

När nu Karl Fredrik avlidit övertas Stentorp av ytterligare en generation som härstammar från den Erik Ersson som kom till gården 1846.
Ny ägare på Stentorp 1915 blir nämligen Karl Fredriks brorson
Axel Ferdinand Johansson, uppvuxen på Solö i Nykyrka. 
När Axel flyttar in på Stentorp har han med sig hustrun Hilda Ulrika (f.1880) och fostersonen Bernt Arne (f.1911) som är brorson till Hilda.Paret hade tidigare varit bosatta i Nykyrka socken där de arrenderat först Ladäng och därefter Ytteräng.
Axel och Hilda gifte sig 1903. Efter två års äktenskap fick de en son som dog endast två veckor gammal. De fick inga fler barn, så när Hildas bror Knut 1912 blir änkling med två minderåriga barn är det nog naturligt att det barnlösa paret tar hand om Bernt. 


Tre generationer brukare på Stentorp av samma släkt. 

Från hushållningssällskapets kartläggning 1918 av odlingsarealer och djurbesättningar inom svenskt jordbruk får man en realistisk bild av den gård som Axel F Johansson förvärvat och nu drivit i några år. Lokalundersökning

Gården har 13,5 ha mark. Av den här arealen odlas drygt 4 ha för höskörd. På övrig mark odlas vete, råg, korn, havre, ärtor, säd till bete och grönfoder, potatis, foderrotfrukter, klöver- och gräsfrö. 1,5 ha är ren träda.
Här fanns två arbetshästar, en unghäst, fem kor, ett ungnöt, två kalvar, tre får, en sugga, två grisar, trettio höns.
För att få reda på hur många som krävdes för att sköta gården vid den här tiden får man titta i församlingsboken för 1916-1920. Vid Stentorp bodde då förutom ägaren Axel med hustrun Hilda Ulrika även den sju-åriga fostersonen Bernt Arne samt en dräng och en piga.
Troligen var ekonomin god på gården vid den här tiden. Här sker en hel del om- och tillbyggnader på 1920-talet. Bostadshuset byggs på med ett utanpåliggande trapphus, hel  övervåning med ett brutet tak. Man kan än idag se spår av en tidigare låg övervåning.

Fotot till vänster är hämtat från ett äldre fotoalbum tillhörande Thomas Johansson, barnbarn till Axel. Bilden är troligen från cirka 1925, kanske för att dokumentera hur fin gården blev när den var färdigrenoverad.
Tyvärr har jag inte sett något foto på huset vid tiden före 1920 men troligen var huset en parstuga. Ladugården byggdes om och förlängdes under 20-talet. Den försågs, kanske något senare, med en vindmotor vilken drev en vattenpump. Detta för att underlätta vattenförsörjningen till djuren.
Allt det här sammantaget ger en bild av att ägaren Axel var en driftig man som ville förbättra sin gård för både människor och djur.
Enligt Axels son Nils-Erik, ska Axel haft god hjälp av sin äldre bror Frans Oskar som var byggnadssnickare.

Bilden ovan och till vänster är från vår köksrenovering 2011.
Här ser man hur huset såg ut före den stora renovering som gjordes av hela huset ungefär etthundra år tidigare. På bilden till vänster ser man timmerväggen i köket, takhöjden i nedervåningen var ca 185 cm i 1800-tals stugan. Man ser tydligt att väggen var tätad med lera och även urtagen för bjälklaget.
Till vänster på bilden ser man var fönstret suttit, fönsterkarmen var fäst vid den stående stocken.

Biden ovan visar tapetlager som funnits i köket.

1920-talet är ett decenium när det även sker omvälvande personliga förändringar inom familjen Johansson. Hilda och Axel begär skilsmässa vilken träder i kraft 1928. Året innan har Hilda flyttat till Strängnäs och Bernt har flyttat till sin biologiska far i Tystberga 1926.
Axel blir 1925 far till Nils-Erik vars mor är pigan Gunhild Viktoria (f.1905) som då varit anställd på Stentorp i fyra år. Gunhild och Axel gifter sig aldrig men kommer att leva tillsammans och ta ansvar för sonen. Med andra ord ett i dagens läge (2019) mycket modernt och vanligt förhållande men som på den här tiden nog väckte en del uppståndelse i bygden. 

1930 - 1940

Bröderna Axel och Frans har tillsammans vårdat arvet efter sina förfäder, rustat upp och moderniserat gården.
Vid senare delen av 20-talet har omgivningen runt Stentorp förändrats då en nödlandningsbana för postflyget anlades på delar av fälten mellan gården och kyrkan. Landningsbanan betjänade postflyget mellan Stockholm och Malmö. Här fick flygplanen, som bara kunde navigeras i klart väder, vid behov landa och invänta bättre väder.
Landningsbanan, som stod klar 1930, var anlagd på mark som framför allt var avstyckad från Skillra.  Axel fick sälja lite av sin mark men kunde fortsatt bedriva sitt jordbruk.
Under 1930-talet är livet på Stentorp tryggt och stabilt för Axel, Gunhild och Nils-Erik.


Längst till vänster Gunhild därefter Axel. Övriga personer är inte identifierade.


Axel och Gunhild 1930-tal.

Nils-Erik ca 1937
De tre bilderna ovan har Thomas Johansson, son till Nils-Erik delat med sig av.

Yttre omständigheter kom dock att bidra till att Axel Johansson blev den sista ägaren som kunde driva lantbruk på Stentorp. 
Flygplanen utvecklas och blir allt större under 1930-talet. Därmed behövs mer plats för landning och start, flygplatsen behöver byggas ut!
Axel får ett brev från Väg och Vattenbyggnadsstyrelsen som meddelar att man ämnar köpa större delen av marken kring Stentorp och undrar till vilket pris han är villig att sälja. Brevet till höger är skänkt av Axels son Nils Erik Johansson till Stigtomta Hembygdsförening för kännedom. Man förstår att det här var ett hårt slag för gårdsägaren att vara tvungen att sälja så gott som all jordbruksmark.

Nu fanns inget annat val för Axel än att sälja hela fastigheten och  skaffa ett annat jordbruk. Axel köper gården Löten som är hälften så stort som Stentorp och beläget endast cirka 500 meter från Stentorp. Kanske det är skönt att minska på arealen som ska skötas med tanke på att Axel nu är sextiofyra år. Att alltid kunna se sin gamla boplats tvärs över åkrarna och ta del av dess brist på underhåll under långa perioder måste ha känts bitter. Axel, Gunhild och Nils-Erik flyttar till Löten 1940. Löten kommer senare att gå vidare till Nils-Erik.

Axel och Gunhild på Löten under 1940-tal Axel vid Löten ca 1940. Foton Thomas Johansson.
 

1940-1961

Den nya ägaren, Kungliga Väg och Vattenbyggnadsstyrelsen ämnar bygga ett större flygfält och är naturligtvis inte intresserade av att bedriva jordbruk på den odlingsbara mark som återstår. De arrenderar istället ut den resterande marken och byggnaderna på Stentorp. Samma sak gäller för Mårtenstorp (tidigare benämnt Skogstorp) som gått samma öde till mötes. Den som tar hand om arrendet är lantbrukaren Arthur Gustavsson vid Larslund i Enstaberga.
Av jordbruksräkningen från 1944 får man följande information. Arrendet för de båda stympade gårdarna består av en sammanlagd areal på 75 hektar, varav 15 ha är odlingsmark och 60 ha slåtteräng. Som förtydligande av slåtterängen står det flygfätet inom parentes. Två boningshus ingår i arrendet, Stentorp och Mårtenstorp, båda med elektrisitet för belysning och drivmedel men inte för matlagning. Bara det ena huset har vatten och avlopp. På båda gårdarna finns vattenledning i djurstallarna.
Bostadshuset på Stentorp kommer till att börja med att fungera som bostad för jordbruksarbetare.


Stentorp 1947. Bilden hämtad från Sörmlands museums samlingar.

Jordbruksräkning 1944.

Flygfältet.

Det är på sin plats med en kort presentation av flygfältet som berövade Stentorp möjligheten att bedriva jordbruk.
Jag börjar med en tillbakablick med hjälp av kartor för att följa förändringen över tid.

På den häradsekonomisk kartan från 1899 kan man bl.a. få en bra uppfattning om hur vägnätet såg ut. Här fanns tex. fyra järnvägsövergångar. En från Löten/Lötstugan, en från Banvaktstugan 9, en från Adamsdal och slutligen en på den raka vägen rätt upp mot Skogstorp. Mellan Stentorp och Skogstorp/Mårtenstorp fanns en smalare väg, kanske mer en stig, tvärs över fälten. 

Ekonomisk karta från 1958 visar den stora förändringen med flygfältet och hangaren. Järnvägsövergångarna är desamma. Vägen mellan Stentorp och Skogstorp/Mårtenstorpser nu mer ut som väg än stig. Detta har säkert sin förklaring i att de två gårdarna har sambrukats sedan 1944 och därmed behövde man enkelt kunna förflytta sig däremellan. 

Källan till nedanstående två bilder är F11 Museets hemsida/Stigtomtafältet.  


1 - Stentorp
2 - Skogstorp.
3 - Fältvaktarbostaden
4 - Hangaren
Flygfotot är daterat 1944
Alla byggnader utom hangaren finns kvar i nutid (2019).Den tidigare gården med namnet
Skogstorp är idag en avstyckad fastighet som fått namnet Mårtenstorp. Numera är
fältvaktarbostaden med vaktstugan en friköpt privatbostad som idag har fått överta namnet Skogstorp.   

Flygplanen utvecklades och blev större och snabbare. Snart tog postflyget hälften så lång tid på sig mellan Stockholm och Malmö dessutom med två piloter. Det här gjorde att nödlandningsbanorna snart blev överflödiga.
Stigtomtafältet kom i stället att bl.a. användas en hel del som övningsfält till flygvapnet.
Då våra grannländer Danmark och Norge ockuperades under andra världskriget befarade man att även Sverige skulle ockuperas och att flygfälten skulle användas av tyskarna för att landsätta trupper. Av den anledningen belamrade lantbrukarna Stigtomtafältet  med jordbruksmaskiner. Dessutom var mörkläggning påbjuden. Sverige klarade sig dock utan att bli ockuperat.
Efter krigsslutet övergick Stigtomtafältet till civil verksamhet. Från 1948 och tolv år framåt huserade Nyköpings flygklubb här. Under den tiden var en livlig aktivitet här av intresserade fritidsflygare. Hit kom även flygentusiaster  från andra delar av landskapet. Enligt muntliga berättelser ska de ha övernattat på loftet av Stentorps ladugård under helgerna.
För Stigtomtaborna var det även ett stort söndagsnöje  att åka ut till flygfältet för att titta när "dom" flög.
På hösten 1960 var det slut med detta nöje när flygfältet plöjdes upp för att återgå till åkermark.
Klicka här om du vill veta mer om Stigtomtafältet.

 
September 1960

Vad hände nu med Stentorp?

1961 får Arthur Gustavsson släppa arrendet då ägaren till Skillerhult, Edvin Axelsson, av Kungliga Luftfartstyrelsen köper fastigheten Stentorp 1:1 samt Åsby 3:34, 3:35, 3,36. (Se ekonomisk karta föregående artikel) till ett pris av 47000 kr.

Då Edvin Axelsson inte längre behöver Stentorp som bostad till sina anställda låter han avstycka bostadshuset tillsammans med två ekonomibyggnader. Den avstyckade tomten som får registreringsnr. 2:2 är 0,1523 hektar. Den resterande stamfastigheten Stentorp 2:1 kommer samtidigt att helt sammanläggas med Skillerhult 2:1. och får då fastighetsbetäckningen 3:1.
Se lantmäteriets avstyckningskarta till höger.

Lantmätare Tord Forsströms ger följande beskrivning av Stentorp i handlingen vid avstyckningstillfället. "Huset är försett med rinnande vatten och slaskavlopp och för övrigt i bra skick. Ägaren räknar med att kunna sälja tomten såsom sommarbostad för vilket den bör vara lämplig.
Trakten utgör jordbruksbygd, där ytterligare bebyggelse knappast kan förväntas.
Avstyckningen godkänns av lantmäterikontoret och träder i kraft den 30 april 1965.

Vilka kommer nu att bebo den avstyckade fastigheten? Från registret Sveriges befolkning 1940, 1950, 1960 hittar jag följande uppgifter:
Den sista december 1940 står huset tomt. Axel Johanssons familj har nyligen flyttat till Löten.
1950 finns jordbruksarbetaren Gustav Vilhelm Karlsson med hustrun Elsa Mathilda f. Björklund. De har bott här sedan 1946.
1960 bor fabriksarbetaren Gustav Åke Björklund med familj på Stentorp.  Familjen består av hustrun Helny Sofia f. Lövgren och sonen Åke Steve Gustav samt  Helnys två döttrar i tidigare äktenskap Inger Sofia och Berit Marianne de båda senare med efternamnet Lagerström. De kom hit 1959.
I slutet på 1960-talet bor det unga paret Bo och Anita Calås här som hyresgäster. Bo arbetar på F11. De fick sitt första barn här.
Anita kom till oss på Stentorp när vi bott här några år, kanske 2008. Hon var på resa förbi och ville gärna besöka sitt tidigare hem. Det var förstås trevligt att höra henne berätta lite om hur det var att bo här då. Trapphuset och vinden var inte uppvärmd utan de fick springa genom den kalla vinden för att komma till sovrummen på övervåningen. Det fanns endast kallt vatten i huset och utedass. Hon berättade även om en stor hallonhäck i trädgården. Anita skickade oss senare några bilder från deras tid här. Se nedan.
Ytterdörren Anita på gårdsplanen med ladugården i bakgrunden Vedspisen som har samma placering idag. Diskhon däremot flyttad.

Gemensamt för personerna här ovan är att alla hyrde sitt boende av Skillerhult.

Fastigheten Stentorp 2:2

Lagfart sökt första gången 1968 för Stentorp 2:2, av Gösta Albert Pettersson, dåvarande ägare till Skillerhult. Vilket alltså tyder på att han har för avsikt att sälja fastigheten. Inte förrän fem år senare blir försäljningen av. Under tiden hyrs Stentorp ut som sommarbostad.
Innan fastigheten såldes 1973 har Gösta Pettersson insett att han inte lägre har något behov av de två ekonomibyggnaderna som finns i anslutning till Stentorp. Han låter då göra en fastighetsreglering i samråd med lantbruksnämnden och därmed utöka tomten från 1523 mtill 4500 m2. Regleringen blev godkänd och trädde i kraft i december 1973. Därmed blev gårdsmiljön sammanhållen som den ursprungliga gården.

Den första köparen av fastigheten är Anna Christina Torold som behöll Stentorp i två år.
1975 köptes Stentorp av Tore Mellword som sedan överlät fastigheten till sin dotter Maggie Mellword och Esbjörn Johansson.

Maggie startade en ridskola här, en verksamhet som kom att ha stor betydelse för trakten. Många unga, framförallt flickor, tillbringade mycket tid här. Därmed blev det förstås också intressant för de unga pojkarna i trakten att vistas här. Från olika, numera medelålders, Stigtomtabor har vi hört berättas att Stentorp under vissa tider fungerade som en ungdomsgård. 


På lantmäteriets fritidskarta 1984 är ridskolan på Stentorp utmärkt.

Hoppträning. Marie Idebro  (ryttaren på bilden) har delat med sig av bilden.

Ridlektion på Stentorp på 1980-talet

Tolkning efter hästen Viktor på 1980-talet

Ridskolan var i drift fram till 1987. Under de här åren fanns det många hästar här samtidigt, enligt muntliga uppgifter upp till ett femtontal samtidigt. De omständigheterna gjorde att gården blev rätt sliten. Tiden räckte nog inte till för gårdens underhåll utan man prioriterade med all rätt omhändertagandet av hästar och ungdomar. En i sig stor uppgift att ansvara för allas säkerhet i en sådan verksamhet.

Under de tjugo år som följede efter att ridskolan upphörde tills vi köpte fastigheten 2004 har två olika ägare bebott Stentorp.

"Vårat" Stentorp

Så blev då Stentorp vår plats att bo på (se prolog). I slutet på november 2004, med kyla och snö, gick flyttlasset hit. Här på Stentorp var livet annorlunda än i ett villaområde i Oxelösund. Vi fick redan efter en dryg månad känna på att delvis bli isolerad från bekvämligheter då stormen "Gudrun"  drog  fram över Mellansverige i början av januari. Vi blev utan både elektrisitet och vatten i tre dagar. När vi klarat av den prövningen kände vi oss stärkta och var redo att fortsätta vårt liv på landet.
Så hade vi ju också vår dröm om egna hästar hemma på gården och om ridturer i de fina omgivningarna. Allt det här blev verklighet så småningom. Men först hade vi en del fix för att komma i ordning med stall och hagar.


Duktiga takjobbare är Fredrik, Jocke, Mikael och Jakob.   

Det uthus som vid försäljningen beskrevs som ett rivningsobjekt såg ut att vara det allra äldsta huset på gården. Med delvis liggande timmer och tydliga spår efter ett ursprungligt halmtak. Huset höll på att falla ihop. Än del takstolar hade ruttnat och var av, taket var mycket "genombrutet". Vi planerade att använda huset som lösdriftstall till hästarna då det låg i anslutning till beteshagarna. Huset riktades upp och fick sedan nytt tak.

Nafni och Landi våra första hästar. Bilden från 2006. Àrdis ny häst i gänget. Jòra, Landi och Stisse är nyfikna. Bilden från 2012.
Efter lite sökande hittade vi våra första islandshästar. Under åren som gått har vi haft många trevliga ridturer då vi bekantat oss med naturen i omgivningarna. Antalet hästar har varierat över tid då vi ofta även haft inhyrda hästar. 


Flygfoto över Stentorp troligen från ca 1995-2000


Flygfoto över Stentorp 2019

Renoveringen av gården som fortfarande pågår sker i etapper beroende på tid och ork. Vi tycker det är viktigt både att så långt möjligt bevara det gamla och att samtidigt få ett praktiskt boende.
När vi möts av gammalt material i husens väggar, tak och golv känns det bra att lite "känna" de som bott här före oss. Särskilt tänker vi ofta på Axel och hans bror som gjorde så fint här för hundra år sedan. Vår önskan är förstås att efter dagens möjligheter återskapa ungefär samma ordning på byggnaderna. 
Genom min forskning har vi fått kännedom om gårdens skiftande historia och även fått kunskap om de människor som bott här före oss. Det har verkligen berikat oss och varit mycket intressant.  


Foto från Lasse Janssons fotoblogg 2017

Källor


Armens porträttsamling
Allmänna jordbruksräkningar
Bouppteckningar
Folkräkning
F11 Museums hemsida
Jordeböcker
Kyrkoarkiv
Lantmäteriet
Lokalundersökningar
Mantalslängder
Prisomräknare
Privata bilder från Thomas Johansson
Riksantikvarieämbetet
Stigtomta hembygdsförenings arkiv
Södermanlands museums bildarkiv

About cookies User: Visitor Modified: 24 oktober 2020 Copyright © 2015 Lena Wingren. All Rights Reserved