Stolpstugan

Tidningsartikeln här under är hämtad från Bygdeband (Kila hembygdsförening)  och införd i Norrköpings tidningar 29/9 1988

Den märkliga Mor Maja -Stina. 
Vid den urgamla Stockholmsvägen mellan Vreta gästgiveri och Löten, där Kiladalen övergick i rena storskogen låg en gång i tiden det lilla torpet Stolpstugan. Här har genom seklen kungaföljen dragit fram vid sina eriksgator. Hur denna väg såg ut för över 100 år sedan får man en god uppfattning om, då man betraktar fotot som framtagits från en mer än 100-årig glasplåt, där en blyg och allvarsam Mor Maja-Stina poserar framför den lilla stuga.
Vid Stolpstugan bodde knekten och orgeltramparen Peter Wed, änkling och med en stor barnaskara. Det var då en ny kvinna kom in i hans liv. Maja-Stina Olofsdotter, född den 2 oktober 1828, och mor till fyra oäkta barn, såsom det angavs i husförhörs- och mantalslängder från dessa år.
Kilaherden, Johan Kasper Hallman, som var Peter Weds överordnande, fick vetskap om att Maja Stina ämnade flytta in i Stolpstugan, som Weds andra maka försökte han på alla sätt få sin orgeltrampare, att avstå från detta äktenskap. Men Peter Wed var obeveklig. Han blev inte sin överordnade svaret skyldig. "Det är en dålig vagn som inte har fyra hjul". Detta med tanke på de fyra barnen, som medföljde i det nya äktenskapet. Den gode prästmannen hade inte något svar på detta. Så blev Maja-Stina Peter Weds andra maka den 21 juli 1867.

Svåra tider
Men det blev svåra tider för de båda makarna. Fattigdom och armod präglade deras vardag. Barnaskaran var stor och många munnar skulle mättas. Mor Maja-Stina var emellertid mycket arbetsam och gjorde allt som stod i hennes makt för att den stora familjen skulle ha mat för dagen. Det berättas om henne, att hon i traktens talrika stenrösen under förvintrarna samlade in huggormar som låg i vinterdvala. Huggormarna stektes levande och skars i småbitar, varefter de blandades , med foder, som gavs till sjuka kor och getter. Sjukdomen kallades "skravelsjukan" i folkmun. Men man benämnde den även torparsjukan, det var främst de små torpstugornas djur, som under vintertid drabbades av sjukdomen. Troligtvis var sjukdomen förr orsakad av foderbrist, som resulterade i undernäring av djuren.

Kungen drack enbärsdricka
Om Mor Maja-Stinas märkliga huggormsmedicin gjorde någon nytta förtäljer inte historien. Men tillverkningen av ormspreparatet gav i varje fall Mor Maja-Stina några ören, som bidrog till att uppehålla livets nödtorft vid Stolpstugan.
Men det fanns också ljuspunkter i Mor Maja-Stinas arbetsamma vardag. Då kung Oskar II med sitt följe kom vägen förbi Stolpstugan - troligen vid sin eriksgata - beordrade han plötsligt följet att stanna till backkrönet där stugan låg. Då kungen inträdde i stugan höll Mor Maja-Stina som bäst på med att tappa upp enbärsdricka. Den folkkäre kungen blev mycket intresserad  och ville absolut smaka drycken. Det fick han också och kanske detta blev den lyckligaste dagen i Mor Maja-Stinas arbetsfyllda liv.